Tack och lov för generationsbyte!

Pappa ringde vid 01 för att jag skulle köra hem honom och dom andra gubbarna. Utav någon anledning fastnade jag i en diskussion med den äldste där, Janne.
Han är tydligen chef för någon stor entrepenadfirma här i stan och han uttryckte sig klart och tydligt med att kom det in kille på anställningsintervju, som hade en ring i örat, då kunde han vända sig om och gå, på EN GÅNG!
Och jag som aldrig kan hålla tyst, kunde inte hålla mig och började ifrågasätta det där. Det urartade till en lång och stundvis hetsig diskussion där jag tyckte att han var en trångsynt och tragisk man.
För när man har tagit av sig kläderna ska man vara naken, inte några ringar i öronen eller tatueringar! Men, ifrågasatte jag då, på en gång. Nästan alla kvinnor har ju örhängen, då är ju inte vi nakna när vi klär av oss, vad är skillnaden?
Det hade han så klart inget svar på, mer än att det är ju vedertaget att kvinnor har örhängen och smink. Jovisst sa jag, men har du funderat på varför? Varför vi har örhängen och smink?
Det kunde han inte svara på heller.
Sen fortsatte det, i liknande varianter.
Jag hade hysteriskt roligt åt denna diskussion!
Han erkände ju faktiskt att han är trångsynt. Det var imponerande.

Hursomhelst så är det bra att det blir generationsbyte bland cheferna i världen snart, att man väljer att se till folks kunskaper, och inte till deras yttre. Sen är jag inte helt världsfrånvänd och är självklart medveten om att man inte kan ha 14 piercings i ansiktet och jobba på bank (fast egentligen, om man ska hårddra det hela, VAD spelar det för roll? Så länge man är trevlig och har kunskapen), men att en man ska kunna ha en ring i örat och göra ett strålande jobb som banktjänsteman utan att folk tycker att det är vulgärt tycker jag inte är så mycket begärt..

Josåatteh..

Jag är inte lika missnöjd med mig själv längre, hade bara en liten svacka. Jag är ju faktiskt ganska mäktig och bra :)

Är ledig fredag-lördag-söndag och har absolut ingen aning om vad jag ska hitta på. Jag är fyllechaffis åt pappa, som är på herrmiddag ikväll. Så jag inväntar hans samtal att han vill hem, men det blir väl först vid 23-24.
Jag erbjöd mig t o m att köra hans bil, vilket jag stenvägrat att göra, sen 5e februari 2007, då jag krockade med hans nya fina v70 :/

Elände och förtappelse

Jag blir så less på mig själv.. varför ska jag gå omkring och vara missnöjd? Missnöjdheten fokuseras på mig själv. Jag är missnöjd för att jag är för tjock, jag har muskliga vader (jag har seriöst funderat på att operera bort muskler i vaderna för att dom ska bli smalare, jag är för mycket pojkflicka, jag tar för mycket plats, jag pratar för mycket och jag skrattar för högt..
Personlighetskris? Duger jag som jag är? Ska jag ändra på saker? Är jag nöjd med den jag är? Bör jag vara nöjd?
Tänk att en människas kommentar kan få min värld att rasa samman. Allt jag byggt upp i mitt självförtroende och självbild, raseras på bara en sekund..
Pappa ringer för att undra om jag var ute och gick, han hade kört förbi en tjej med knallrött hår "och hon var lite kraftig, så hon såg ut som du.."
Krasch. Boom. Där knäcktes allt. Jag blev mobbad i 9 år, för att jag var fet, ful och annorlunda. Det sitter djupt inne i mig, och jag hade lyckats kämpa mig upp från det där, att faktiskt tycka rätt bra om mig själv, att jag är faktiskt inte tjock, eller ful. Annorlunda går jag med på, jag trivs väldigt bra i det facket.. Goth/metal/synth/rave/combat.

Jag grät i omgångar, ena stunden arg, andra stunden förtvivlad.
Det här var för några månader sen.. men det sitter kvar. Fan också. Jag hatar det här.