Sometimes I think I'm happy here. Sometimes, yet I still pretend.

Te. Te är gott. Svartvinbärste den här gången. I min fina rosa Pornstar-mugg.

Jag fick sova ca 12 timmar inatt, väl behövligt se nanting! Jag mår och känner mig bättre, inte bra, men bättre.
Men, fick du inte vila ut i Tunisien?, undrar ni?
Nej, jag fick ju inte det. Jag, syster och systersöner delade rum. De gick i säng runt 21, och upp kring halv 7. Jag låg och spelade ds och sms'ade fram till 24, dvs när jag var lite trött, och sen så vaknar man übertidigt av unga pojkars ljuvligt gälla stämmor som skär i öronen, då de kivas med varann.
Jag lyckades ofta sova någon eller några timmar på dagen innan någon utav ovan nämnda pojkar kommer och gnäller över att jag sover så mycket.. *suck*

Idag har jag målat naglarna, och svurit över detta jävla skitnagellack! En ohyggligt vacker lilaskimrande färg, men den VÄGRAR torka, trots att det ska vara ett "60 seconds"lack. Pyttsan.
Jag har svurit över det flera gånger tidigare, men inte velat slänga det pga av den fina färgen. Lacket ligger nu, med hälften kvar, i soptunnan. Livet är för kort för dåliga nagellack.

Am I still your charm, or am I just bad luck?

Bleh.

Jag säger det igen. Bleh.

Tunisien var både bra och dåligt. Att komma hem var mest dåligt, men lite bra.

Just nu så.. ja, jag mår pest. Ekonomiska problem och allt för höga krav på mig själv, gör mig ledsen och skickar in mig i en självdestruktiv fas, lika fort som man skickar in en plåt med bullar i ugnen.

Jag vill så mycket, kan så lite, orkar ingenting.. Bleh.

Am I loud and clear, or am I breaking up?

En gammal bild från en Club Greyscale kväll, den har ingen relevans alls till inlägget, jag blev bara sugen på att visa upp den, då jag tycker att jag är ganska söt i den outfiten.

Badrummet blev färdigt igår, och senare på kvällen iklädde jag mig min roll som Fackklubbsordförande.
Apropå mitt jobb, så har jag blivit erbjuden heltid samt att få ha bilen hemma utav min nuvarande chef, så det andra erbjudandet jag fick, har jag just ringt och tackat nej till.
Det känns ganska bra faktiskt, jag ville egentligen inte byta bolag, då jag trivs så vansinnigt bra som fackklubbsordförande.

Efter styrelsemötet så kom jag hem, och stupade i säng nästan på en gång, jag var så trött. Nu idag har jag hunnit med en snabbfika med John, gjort lite ärenden samt hunnit städa ännu mer. Min resfeber stiger mer och mer, kl 19.05 imorgon kväll så går mitt flyg till Arlanda, där jag ska hänga tills ca 05.00 då min syster Sussie och hennes barn Alex och Leo kommer. Sedan går vårat plan till Tunisien kl 07.00.

Sol, bad, värme, paraplydrinkar och bus med barnen. Det kommer att bli fabulous!

It can't rain all the time..

Dagen började med att jag vaknade tidigt och började städa badrummet. Jag tror jag har ramlat och slagit mig eller något. Städa badrummet?! När jag kan sova?! Galet..
Men då jag flyger till Stockholm på fredagkväll, för att på lördagmorgon flyga till Tunisien och vara där och glassa i solen i en vecka, så vill jag gärna ha det fint när jag kommer hem.
Min första blick ut genom fönstret avslöjade att hej och hå vad det blåser! Så jag bestämde mig raskt för att ta bussen istället för att cykla till jobbet.
Jag är allergisk mot motvind.
Det var för övrigt ett bra val av mig, för då jag kliver av på Vasaplan för att byta buss, så karateregnar det! Jag tog mig till Astra och var mattant i 2 timmar, quite nice actually.

Sedan var det dags för ett skvallerfika med Fia och Vicki, mycket trevligt! Det borde vara lag på att skvallerfika minst en gång i veckan.

Nu sitter jag här, i en blå batikfärgad (alltså.. hallå? Batik? Kan det bli mindre hårdrock? Hur tänkte de där?) Wacken -05 tröja som är XXL, dvs alldeles för stor, och funderar på om jag ska klättra upp i min loftsäng och spela DS och fisa en stund, eller om jag ska fixa det sista i badrummet.

Hmm..

Sängen vann den här ronden.

Jag saknar ord.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7778343.ab

"Han berättar med lugn och svag röst. Men rättsläkaren vittnar om ett mycket kraftigt våld, hur pojkens arm sannolikt vreds och böjdes tills den gick av.

Åklagaren pratar med förstående röst som till ett barn och han berättar förvånansvärt öppet.

När rekonstruktionsfilmen med styvpappan visas blir det väldigt tydligt hur våldsam han varit mot den lilla pojken.

Dagen Theo dog satte han knät på sängen, tog sats med armen och slog i magen.

Smällen i dockan får hela tingssalen att hoppa till."

Elände och förtappelse.

Självklart så kom jag inte in på Personal-fucking-programmet. *könsord*
Första antagningsbeskedet meddelade att jag var struken pga av att jag inte var behörig. "SAY WHAT?!" sa jag och kastade mig in på studera.nu.
Jodå, mycket riktigt så saknades det poäng. MEN! Dessa poäng kom från kurser som jag gjort, men av någon skum anledning inte fanns på sidan. Jag ringer genast Antagningen för att undra vad i hela helsefyr de har gjort. Första bruttan visste ingenting, men kopplade mig till min handläggare som lite spydigt undrade "Vilka kurser skulle det vara?" när jag påpekade att de inte fanns med i listan. Jag räknade upp några utav kurserna, varav han tystnade och höll sig tyst i säkert 45 sekunder.
"Oj... ja... de finns här, men jag har inte registerat dem.... och varför vet jag inte.... Jag kanske ska ta och registera dem?"
JA TACK! Fittbirger. Jag svor tyst för mig själv och frågade om min ansökan skulle räknas som sen, och att det fanns inget att göra åt saken? Nixpix, det var bara att bita ihop och se glad ut.

Antagningsbesked 2 kommer. Jag är 6e reserv. I och med detta har jag gett upp hoppet, men gick nervös och hoppfull till uppropsdagen. De hade gjort ett överintag på kursen, 73 personer på 60 platser. Studievägledaren meddelade att om det är fler än 65 personer på kursen så blir ingen reserv antagen. Det var exakt 65 personer där.
Jag knäcktes lite inombords. Stod med gråten i halsen och lyssnade lite på kvinnan utanför som svarade på frågor från de 4 andra reserverna, jag hade tänkt fråga saker jag med, men jag vill inte öppna munnen, för jag visste att då skulle jag börja gråta.
Så jag går ut, tar upp telefonen och ringer mamma och säger lite tyst "Hej...."
Mamma: NÄE!! Du kom inte in!! Helvete!!
Jag: *tyst* Ne...
och där, börjar jag gråta. Och sedan grät jag i omgångar hela dagen. Skitdag. Ytterligare ett år heltid på taxi. Jag ville verkligen börja skolan igen, jag hade kämpat som ett jehu hela våren..

Men, inget ont som inte för något gott med sig.
Jag väljer att inte fokusera på skolan, då jag inte kan göra något åt saken, men än att vänta ett år till, och hoppas på att jag tar mig in då.
Min syster Sussie tyckte synd om mig och erbjöd mig att följa med henne och mina systersöner på en veckas semester i Tunisien. Jag var inte sen att säga TJOHOO! ja tack!
Jag håller på att rensa i skatboet som är min lägenhet och det ger mig enormt mycket energi.
Jag har äntligen färgat håret igen, två månaders urtvättning och urväxt gjorde att jag inte kände mig särskilt het. Så nu mår jag bättre! :)
Jag har blivit erbjuden heltid på ett annat taxibolag i stan, och jag har inte helt bestämt mig än. Jag ska kolla upp lite alternativ och stuff först.
Mitt bloggande ska även upptas ordentlig (ja, Laban, du har sagt det tusen gånger, men nu är det for real!)

Så, until next time. Ta ta my little possums! <3