Elände och förtappelse.

Självklart så kom jag inte in på Personal-fucking-programmet. *könsord*
Första antagningsbeskedet meddelade att jag var struken pga av att jag inte var behörig. "SAY WHAT?!" sa jag och kastade mig in på studera.nu.
Jodå, mycket riktigt så saknades det poäng. MEN! Dessa poäng kom från kurser som jag gjort, men av någon skum anledning inte fanns på sidan. Jag ringer genast Antagningen för att undra vad i hela helsefyr de har gjort. Första bruttan visste ingenting, men kopplade mig till min handläggare som lite spydigt undrade "Vilka kurser skulle det vara?" när jag påpekade att de inte fanns med i listan. Jag räknade upp några utav kurserna, varav han tystnade och höll sig tyst i säkert 45 sekunder.
"Oj... ja... de finns här, men jag har inte registerat dem.... och varför vet jag inte.... Jag kanske ska ta och registera dem?"
JA TACK! Fittbirger. Jag svor tyst för mig själv och frågade om min ansökan skulle räknas som sen, och att det fanns inget att göra åt saken? Nixpix, det var bara att bita ihop och se glad ut.

Antagningsbesked 2 kommer. Jag är 6e reserv. I och med detta har jag gett upp hoppet, men gick nervös och hoppfull till uppropsdagen. De hade gjort ett överintag på kursen, 73 personer på 60 platser. Studievägledaren meddelade att om det är fler än 65 personer på kursen så blir ingen reserv antagen. Det var exakt 65 personer där.
Jag knäcktes lite inombords. Stod med gråten i halsen och lyssnade lite på kvinnan utanför som svarade på frågor från de 4 andra reserverna, jag hade tänkt fråga saker jag med, men jag vill inte öppna munnen, för jag visste att då skulle jag börja gråta.
Så jag går ut, tar upp telefonen och ringer mamma och säger lite tyst "Hej...."
Mamma: NÄE!! Du kom inte in!! Helvete!!
Jag: *tyst* Ne...
och där, börjar jag gråta. Och sedan grät jag i omgångar hela dagen. Skitdag. Ytterligare ett år heltid på taxi. Jag ville verkligen börja skolan igen, jag hade kämpat som ett jehu hela våren..

Men, inget ont som inte för något gott med sig.
Jag väljer att inte fokusera på skolan, då jag inte kan göra något åt saken, men än att vänta ett år till, och hoppas på att jag tar mig in då.
Min syster Sussie tyckte synd om mig och erbjöd mig att följa med henne och mina systersöner på en veckas semester i Tunisien. Jag var inte sen att säga TJOHOO! ja tack!
Jag håller på att rensa i skatboet som är min lägenhet och det ger mig enormt mycket energi.
Jag har äntligen färgat håret igen, två månaders urtvättning och urväxt gjorde att jag inte kände mig särskilt het. Så nu mår jag bättre! :)
Jag har blivit erbjuden heltid på ett annat taxibolag i stan, och jag har inte helt bestämt mig än. Jag ska kolla upp lite alternativ och stuff först.
Mitt bloggande ska även upptas ordentlig (ja, Laban, du har sagt det tusen gånger, men nu är det for real!)

Så, until next time. Ta ta my little possums! <3