Jag blir så less på mig själv.. varför ska jag gå omkring och vara missnöjd? Missnöjdheten fokuseras på mig själv. Jag är missnöjd för att jag är för tjock, jag har muskliga vader (jag har seriöst funderat på att operera bort muskler i vaderna för att dom ska bli smalare, jag är för mycket pojkflicka, jag tar för mycket plats, jag pratar för mycket och jag skrattar för högt..
Personlighetskris? Duger jag som jag är? Ska jag ändra på saker? Är jag nöjd med den jag är? Bör jag vara nöjd?
Tänk att en människas kommentar kan få min värld att rasa samman. Allt jag byggt upp i mitt självförtroende och självbild, raseras på bara en sekund..
Pappa ringer för att undra om jag var ute och gick, han hade kört förbi en tjej med knallrött hår "och hon var lite kraftig, så hon såg ut som du.."
Krasch. Boom. Där knäcktes allt. Jag blev mobbad i 9 år, för att jag var fet, ful och annorlunda. Det sitter djupt inne i mig, och jag hade lyckats kämpa mig upp från det där, att faktiskt tycka rätt bra om mig själv, att jag är faktiskt inte tjock, eller ful. Annorlunda går jag med på, jag trivs väldigt bra i det facket.. Goth/metal/synth/rave/combat.
Jag grät i omgångar, ena stunden arg, andra stunden förtvivlad.
Det här var för några månader sen.. men det sitter kvar. Fan också. Jag hatar det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar