Nu har jag fått skäll för att jag har varit dålig på bloggandet, och jag gillar inte att få skäll, så då skärper jag mig!
Det har varit rätt tungt det senaste halvåret, på personliga och känslomässiga plan. Jag tenderar då att isolera mig med att spela dataspel, då koncentrar jag mig på spelet, istället för att tänka på min situation. Bra? Dåligt? Det går väl att diskutera. En god vän sa "Men, det är ju det bloggar är till för! Att skriva av sig!" Jo, det har du rätt i, men jag vill inte gnälla och framstå som som en gnällsubba och låta folk ta del av mitt fucked-up sätt att se på mig själv.
Men okej. Jag har varit känslig, tvär, sur, arg, ledsen och agerat annorlunda än jag egentligen skulle göra i olika situationer. Jag ber om ursäkt till er som det drabbat. Det har inte varit meningen, jag har bara inte varit mig själv. Jag försöker dölja det och le stort men det går dåligt ibland. Som Robyn säger, "It's a hard thing faking a smile, when I feel like I'm falling apart inside."
Lite eftertanke och insikter nu på senaste har gjort att jag ser på mig själv på ett annorlunda sätt än tidigare, och förhoppningsvis så slutar jag snart vara feg, blyg, rädd och osäker. Eller ja, sluta med allt helt och hållet kommer jag nog inte göra, men låta det dominera mitt liv så mycket som det gör nu, så att jag gör bort mig, mår dåligt, har ätstörningar och är övertygad om att alla ogillar mig och skrattar åt mig bakom min rygg.
Det är jobbigt att skriva det sista i föregående mening, då jag är övertygad om att flera kommer läsa detta och just det, skratta åt mig och tycka "Ja, men du är ju faktiskt helt värdelös!". Säg åt mig vad jag gör fel istället, jag är snel och tror att jag är trevlig/rolig att hänga med..
Jag ville egentligen inte skriva det här inlägget, men jag vill samtidigt be om ursäkt för att jag är för djävla bäng. :(
